Jag vill ha ett eget kryp-in!!

Jag vill ha ett eget rum. Ett eget kryp in. Där jag kan få vara ifred. Där jag kan få sova själv utan en borrmaskin bredvid mig (och nu snackar vi oljerigg, inte tandläkarborren här inte...), eller flåsande och pustande människa a la maratonlöpare vid målsnöret! Utan små barnben som sparkar mig i sidan, som puttar ut mig så långt på sängkanten så jag nästan trillar ner. Utan armbågar i ryggen. Fast jag skulle nog sakna de dära små barnbena :) Men sakna snarkandet och "andas tungt"-flåsandet skulle jag då rakt inte sakna!! Just nu är det ett evigt flyttande här på nätterna, från säng till säng till soffa. Antingen är det jag som ger upp efter att ha gapat och skrikit och ja ibland slagit på mannen och sagt till honom att sluta snarka, eller att andas tyst... Eller så ger han upp och flyttar på sig för att slippa höra mig tjata... Vad fan, man måste väl kunna sova tyst liksom?! Trots mina öronproppar så hörs det igenom och jag kan bara inte sova när någon snarkar eller flåsandas bredvid mig! Har ju inte med mannen att göra egentligen, det kvittar vem det är. Jag kan sova med tröska och traktor i bakgrunden utifrån, men inte med snarkande människa bredvid mig eller i samma rum.




Det är brist på rum och det är brist på sängar här i detta huset. Men guuuud vad jag önskar mig ett eget kryp-in!! En härlig mysig säng, en hörna med skrivbord där jag skulle kunna sitta och hålla på med mitt ditt och datt och så en läshörna, oh my oh my, vilken underbar dröm det är! Jag älskar ju inte min man mindre för att jag vill ha ett eget sovrum. Skilda sovrum, tror inte det är en så dum idé egentligen, när den ena snarkar som i vårt fall till exempel. Men av någon anledning "ska" man ju sova tillsammans, i samma rum, i samma säng. Men icke desto mindre vill jag ha mitt eget. Får väl flytt ut i lagårn :)






Bad mannen idag att han kan väl bygga mig en egen flygel, en egen liten vinge till huset som är bara min, med eget badrum också, wow haha :)